Cry me a river
hatar att jag just nu mår som jag mår och att jag har tillgång till dator, kan inte prata med nån för allt känns för jobbigt. det går bara inte! därför skriver jag..och vet redan nu att det kommer bli mycket ärligare än vad jag egentligen vill bara. och om jag ska vara helt ärlig är jag alldeles för borta för att ens bry mig. men kommer förmodligen inse mitt misstag imorgon och ta bort det så fort jag inser.. kanske, kanske inte, det lär jag ju iaf märka! och snälla är det allt för fel, snälla ring mig, bomba mig och säg att jag tar bort det- om ni nu läser.
dom här sista dagarna.. eller snarare senaste veckan har nog varit bland den mest kaotiska och jobbiga vecka i hela mitt liv. och jag börjar inse hur stora sår det kommer lämna hos mig som kommer sitta kvar för resten av mitt liv. först och främst krossar det mitt hjärta att jag fortfarande inte bor med lina, gråten i halsen varenda gång det förs på tal och klumpen i magen växer. hatar att det blev så här, vill spola tillbaka tiden och uppleva allt om igen. och hur framtiden än blir så vet jag att tiden på skiftes med lina är nått som alltid kommer vara närmast mitt hjärta. lina har på sista tiden blivit min andra halva och min luft jag andas. finns inte ord för hur mycket hon betyder för mig, den människan som jag på senaste tiden har anförtrott mig till om allt och som jag tror kan mig innan och utan trots den egentligen korta stunden vi har hållt ihop. jag älskar henne med hela mitt hjärta, och jag saknar dig varje sekund. gumman, jag hoppas du vet att du är världens finaste och ta aldrig åt dig av vad människor säger för du är en stark, karaktärsfull och mogen människa som kommer komma vars du vill i världen bara du försöker! vill också att du ska veta att jag kommer alltid ställa upp för dig, dag som natt. vad det än är. glöm aldrig det. låter som att jag aldrig mer kommer få se dig, men förhoppningsvis kommer vi träffas nästan lika mycket som tidigare. klarar mig inte utan dig. ♥
..så ja, som ni förstår så står vi utan lägenhet och jag är i princip hemlös. har för tillfället flyttat in hos robin och kan inte tacka han mer för allt han gör för mig trots att han själv har tusen viktigare saker att tänka på. jag känner mig tom och förrvirrad att inte veta vars jag ska ta vägen, för stolt för att flytta hem, på samma gång som jag inte skulle vara speciellt välkommen. så rädd och feg som jag är ljuger jag i hopp om att det kommer hålla när jag vet att det när som helst kommer spricka och sanningen kommer komma fram och såra så många människor. vill inget annat än att säga att jag flyttat in hos robba men i samband med det kommer dom få samma misstankar som tidigare och kommer förmodligen vara lika missnöjda som tidigare, och i samma veva kommer det komma att jag har en böter att betala och jag vet vem som kommer få ta skulden. jag är rädd för att krossa min mormor och morfar efter allt dom har ställt upp för mig, och varje dag blir en plåga med den tanken. skulle mer än allt vilja vara ärlig mot allt och alla , men jag orkar inte med kaoset, och jag vet hur det kommer bli, till99procent, det kommer sökas hjälp hit och dit och mest troligt ett försök till att låsa in mig. men jag behöver inte hjälp, det går inte hjälpa om man själv inte vill. och just nu är det upp till mig att styra upp mitt liv, min skola, min ekonomi och min hälsa. skulle aldrig klara det här utan robin som ställer upp med så mycket som jag jag verkligen inte förtjänar. och dom som påstår att robba gör mig ont, kan dra åt helvette. för tror ingen förstår hur mycket självförtroende och vilja med vissa saker och ting han har gett mig. klockan är halv5 på morgonen och jag borde sova för att ta mig upp. kommer inte somna, och om jag somnar kommer jag inte vilja vakna. har ett jobbigt samtal att ringa, mest för att jag är livrädd.. eller ne inte livrädd utan bara jävligt konflikt rädd. jag orkar inte just nu, minsta lilla grej och det brister och det orkar jag inte,, orkar inte att människor ska lära mig rätt och fel för jag vet vad rätt och fel är.. men ibland gör man misstag i livet, och ibland blir man fast och ibland tar det tid att reparera. men jag kommer klara mig. allt kommer bli bra, till slut.
orkar verkligen inte skriva mer för nu har jag en skrivkramp som ni aldrig varit med om. värsta någonsin. ska lägga mig i sängen och hoppas på att robba kommer efter mig och ligger vid min sida. min tryggghet. önskar bara att lina var här just nu också. då skulle ångesten krympa en aning, faktiskt det mesta. men sån tur får ja ju så klart inte ha. men hur som helst så ska jag ge mig nu för nu orkar jag inte mer. önskar jag kunde förklara mer och önskar att jag hade kunnat skriva mer men just nu, ikväll , inatt, idag, vad fan det nu är så klarar jag bara inte av det. vill bara veta att mina närmaste, ni vet vilka ni är, att jag älskar er med hela mitt hjärta och ni kommer alltid finnas närmast. jag dör för er om jag så måste. ni är guldvärda.
och till alla er andra som inte vill mig väl, jag vet inte vad jag nångång gjort för att få ta den skiten, men bara så ni vet har jag slutat att ens ta åt mig lite. era ord är ingenting värda och jag har insett att vad människor än säger så vet du själv oftast bäst. era ord biter inte, och kommer inte trycka ner mig, eller såra mig. men vill ni slösa,pengar tid och energi på mig, sågärna, göre:)
däckar dock nu. så blir inte mer. gnight
all kärlek till er. ♥
Kommentarer
Postat av: g
finns för dig om du vill prata or somethin else löööööööööööööve <3
Postat av: Liina
älskar dig gumman min, kommer komma bra tider snart för nångång måste ju turen vända för oss! <3
Trackback
