Josefin

har tappat tidsuppfattning helt vad gäller dagar & veckor, känns som att det gått 3 månader när det egentligen bara gått 3 veckor, synd egentligen! men inte så mycket att göra åt dock.. har dock pallrat mig från soffan på mb och är nu efter många om och men tillbaka på sjungande, känns bra och dåligt! igår kom också dagen ja hade gruvat mig för ett bra tag, och ja det var ju mer hjärtekrossande än vad jag hade kunnat föreställa mig.. som vanligt. gjorde så fruktansvärt ont på samma sätt som det var så oerhört skönt att se ditt ansikte igen. och efter ungefär 5-6 timmar i en rättsal var orken slut, och efter en efterlängtat kram och kyss gick det inte hålla inne tårarna, eller snarare den flod som kom. sen på några minuter som kändes som en sekund var du borta igen. ensam kvar.. igen. går inte beskriva tomheten med ord, och den blir bara större dag för dag. hatar det här. hatar det mer än någonting just nu! kan du inte bara sitta breve mig i soffan och lyssna på äckligt bra musik, se på alla sjukt onödiga men ändå roliga serier och röka cigg efter cigg och sen somna breve mig.. snälla. skulle göra det hela så jävla mycket bättre. men nu går det inte så nu ska jag fortsätta göra allt det där fast själv, och ja sova själv också. fan va tragiskt.