dagen d.

då var domedagen kommen. är så nervös att jag vill kräkas. känns overkligt att min framtid ligger i andras händer. så nu får vi se om jag lyckas leva vidare eller om jag måste åka iväg 3-6 månader och lämna allt... bara hoppas att nån slags gud är med mig. men med turen jag har haft sista tiden tvivlar jag starkt. fan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0